Myalgisk encefalomyelit/Kroniskt trötthetssyndrom – Historiska aspekter från ett svenskt perspektiv

Carl-Gerhard Gottfries

Sammanfattning


Författaren noterade ett trötthetssyndrom redan 1958 hos patienter som genomgått Asiaten, en influensa som då härjade i Sverige. Insjuknade själv i Asiaten och utvecklade en allvarlig trötthet. Självförsök, genomförda på 1960-talet, ledde till behandling med stafylokockvaccinet Staphypan, ett vaccin med superantigen effekt. Diagnosen kroniskt trötthetssyndrom etablerades inom medicin 1988 och går nu under namnet myalgisk encefalomyelit/kroniskt trötthetssyndrom (ME/CFS). År 1992 påbörjades systematisk forskning med Staphypan. Två dubbelblindstudier gav evidens för behandlingseffekt. Tyvärr drogs vaccinet in 2005 och något ersättningspreparat har vi inte kunnat finna. Sammantaget är stödet för somatogenes vid ME/CFS påtagligt även om man tidigare antagit att sjukdomen varit psykosomatisk. Störning i patienternas immunsystem är en hypotes som får stöd från flera håll. Tillsammans med professor Jonas Blomberg visades 2012 att vid ME/CFS finns en infektionsbetingad autoimmunitet riktad mot ett mitokondriellt protein. I studier av spinalvätska från patienter med ME/CFS har låga vitamin B12 värden registrerats samtidigt som homocysteinnivåer är höga. Detta har lett till behandling med vitamin B12 i högre doser än de som användes vid traditionell behandling. Positiv effekt har registrerats.


Nyckelord


Kroniskt trötthetssyndrom; Stafylokock vaccin; Somatogenes; Behandling; Vitamin B12

Fulltext:

PDF


© Socialmedicinsk tidskrift. All rights reserved!