Donationsspecialiserad sjuksköterska: – vad gör en sådan och vad leder det till?

Maria Söderkvist

Sammanfattning


Under snart sex år har Neurokirurgiska kliniken vid Karolinska universitetssjukhuset Solna arbetat med att förbättra omhändertagandet av möjliga organdonatorer och deras närstående. Tydliga riktlinjer för handläggningen av en möjlig organdonator gör att personalen känner sig trygg i vården av en möjlig donator med större benägenhet att ta upp frågan om en organdonation. Läkare och sjuksköterskor står inte ensamma med omhändertagandet av närstående, vid utredningen av den avlidnes inställning till donation samt med det medicinska omhändertagandet av en organdonator. På NIVA har vi minskat andelen anhöriga som förbjuder donation från 33 procent till 8. Donationsfrekvensen har ökat från 39 procent till 72.
The work of a donor coordinator at a major neurosurgical department is described. Guidelines and support for the staff can make organ and tissue donation a routine procedure; the staff feels more confident; more potential donors are identified, treated and discussed with the families. Routines for family interviews include being there and giving time for repeated discussions and information according to the needs of the families. The presence of a specialized donor coordinator at these interviews is of great importance.The percentage of family refusals has decreased from 33 to 8 % thanks to the work of the procurement coordinator. The importance of follow up visits for the relatives is stressed. Key words: donor coordinator, organ and tissue donation, family counselling, staff support, consent rates.

Fulltext:

PDF


© Socialmedicinsk tidskrift. All rights reserved!