Försäkringsmedicinsk kompetens hos Försäkringskassan, några utvecklingsperspektiv

Siwert Gårdestig, Eva Alner Liljedahl

Sammanfattning


Den försäkringsmedicinska verksamheten inom sjukförsäkringen har ändrats. Försäkringsläkaren har blivit försäkringsmedicinsk rådgivare. Läkarrollen har gått från i huvudsak intygsskrivande funktion till mer utåtriktat arbete och sakkunnig i lärande team. Försäkringskassans omstrukturering har möjliggjort att kompetens bättre tillvaratas nationellt. Försäkringsmedicinska beslutstödet har blivit gemensam referensbas för sjukskrivningsfrågorna. Sjukvården har fått incitament för aktivare engagemang. Försäkringsmedicinen har fått fotfäste hos universitet och läkarutbildningar. Försäkringskassans vägledningar har getts tydligare försäkringsmedicinska inslag. Samverkansformerna med vården har prioriterats. Resultatet måste överensstämma med omvärldens krav och förväntningar. Sjunkande ohälsotal uttrycker gynnsam utveckling. En liknande utveckling är i längden vare sig hälsosam eller önskvärd. Den vetenskapliga kunskapen och kvalitetsincitamenten i sjukskrivandets praktik behöver utvecklas. En bra grund är lagd. Det återstår att bygga vidare på den plattformen.

The social insurance medicine activities within health insurance have changed. Social insurance physicians have become social insurance medical advisors. The physician’s role has changed from mainly writing sick-notes to being more externally oriented and providing expertise in teaching teams.The restructuring of the Swedish Social Insurance Agency has allowed skills to be better utilised nationally. The policy guidelines for social insurance medicine are now a common point-of-reference for health insurance questions. Care-givers now have an incentive to get more actively involved. Social insurance medicine has established a foothold in universities and medical courses. The Swedish Social Insurance Agency guidelines more clearly feature social insurance medicine. Collaborative interfaces with care-givers have been prioritised.The results must meet society’s demands and expectations. A reduced ill-health index indicates positive development. A similar development in the long term is neither healthy nor desirable. The scientific knowledge and quality incentives in signing off practices need to be developed. Good foundations have been laid. Building further on these remains.


Fulltext:

PDF


© Socialmedicinsk tidskrift. All rights reserved!